Så blev Lisas schema efter förändringen: ”Känns som att jag jobbar jämt numera”

Två deltidsjobb och specialschema. Erik Sandberg på ambulansen i Strängnäs och IVA-sjuksköterskan Lisa Koonce i Göteborg oroades inför att de skärpta reglerna om dygnsvila skulle införas för ett år sedan. Båda har nu hittat strategier och förhållningssätt till den nya arbetssituationen. ”Jag har valt den bättre av två dåliga lösningar”, säger Lisa Koonce.

– Förlåt, jag har ingen aning om vilken dag det är i dag, säger specialistsjuksköterskan Lisa Koonce när hon ska redogöra för veckans arbetsschema.

Just nu är hon ledig och hoppas hinna vila ett par timmar innan nattpasset på civa, Nordens största intensivvårdsavdelning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

– Vi ska kunna förse hela Västra Götaland och närbelägna regioner med avancerad intensivvård, och är ensamma om en rad specialiteter. Jag trivs väldigt bra, särskilt med arbetskamraterna.

Som ensamstående med barn varannan vecka kombinerade hon fram till för ett år sedan arbetsliv och privatliv genom att förlägga sitt schema på ett sätt som passade hennes familjepussel. De barnfria veckorna var extra arbetsintensiva, medan hon kunde prioriterade att umgås mer med sonen de veckor han bodde hos henne.

– Till exempel jobbade jag alla helger som han var hos sin pappa, som också jobbar skift.

Poängsystemet slopades

När beskedet om skärpta regler för dygnsvila kom i slutet av 2022 insåg hon att upplägget hotades. Möjligheterna att kombinera kväll-dag, så kallade CA-pass, skulle försvinna på grund av kraven på 11 timmars paus mellan passen och en sammanhållen veckovila på 36 timmar. Dessutom slopades poängsystemet, som innebar att man kunde jobba sin poängkvot i stället för sin tjänstgöringsgrad och ändå få ut en heltidslön.

– Friheten att bestämma själv har betytt mycket för mig, säger Lisa Koonce.

När Vårdfokus intervjuade henne ett halvår innan förändringen trädde i kraft funderade hon i desperation på att veckopendla till Norge. Men de tankarna släppte hon snart. Nu har hon i stället ett fast schema som hon själv fått vara med och utforma. Det rullar fyra veckor i sträck och börjar sedan om.

– Jag känner mig bakbunden. Det går utmärkt att bryta mot reglerna om dygnsvila från arbetsgivarens sida om verksamheten kräver det. Det borde vara tvärtom, att vi kan välja att göra det om det passar våra liv. Det jag stör mig på är benämningen ”11 timmars dygnsvila”. Vad de är ute efter är ju 11 timmar mellan arbetsskiften. Men det är jättekonstigt, för det är nästan omöjligt att få en sammanhållen ledighet, om man jobbar heltid, som ens motsvarar en vanlig helg för någon som jobbar måndag-fredag.

Den här veckan har hon varit schemalagd fredag och lördag natt, måndag dag, tisdag kväll och är nu ledig från onsdag fram till torsdag kväll.

– Att blanda på det här sättet är inte alls hälsosamt. Man mår piss. Jag har börjat ta sömntabletter för att kunna sova. Det är inte så här jag vill ha det, men jag har valt den bättre av två dåliga lösningar.

Svårare att byta pass

Alternativet hade varit att få ett helt nytt schema var tionde vecka, vilket inte skulle funka med varannan-vecka-livet. Lisa Koonce är ensam om sin schemalösning på civa, och hon hoppas att det förblir så.

– En farhåga är att fler vill ha det så här och då blir det svårt att styra det som jag gjort nu. Då är risken att jag tvingas jobba fyra nätter, fyra dagar, fyra kvällar i rad och det skulle inte gå. Då vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Tidigare kunde Lisa Koonce och kollegorna byta pass med varandra för att kunna delta på födelsedagar, skolavslutningar och liknande om det krockade med arbetet, men med de striktare reglerna är det svårt eftersom arbetstiderna från början tar hänsyn till dygns- och veckovila, vilket skapar en dominoeffekt för alla inblandade.

– Det är väldigt sällan det går att byta inom de här ramarna. Jag kan känna att jag inte har något socialt liv alls. När jag väl är ledig har jag ingen ork att göra något. På semestern i somras märkte jag redan efter två dagar att jag fick energi. Jag ville baka, träffa folk, hitta på saker.

Eftersom hon jobbar rotation inom dygnet-runt-vården hoppas hon nås av den arbetstidsförkortning som förhandlades fram mellan facket och arbetsgivaren under vårens turbulenta avtalsrörelse. Ännu vet hon inte hur det blir. Kanske sluts lokala avtal som trumfar HÖK24. Men hoppet lever.

– Ett heltidsmått på 35 timmar skulle göra jättestor skillnad för mig. Som ensamstående har jag inte råd att gå ner på deltid, men hos oss är det många som gör det för att orka.

Kompetenstapp i Strängnäs

Ambulanssjuksköterskan Erik Sandberg har mer positiva personliga erfarenheter av året som gått sedan reglerna för dygnsvila skärptes. Han insåg snabbt att pendlingen mellan hemmet i Stockholm och arbetsplatsen i Strängnäs skulle bli för påfrestande när han inte längre fick jobba hela dygn, och ansökte därför om att gå ner på halvtid.

– Ingen hade behövt göra något liknande förut eftersom schemat varit så bra. Så jag blev överraskad att det godkändes. En kollega gick i samma tankar, så vi bestämde att vi skulle dela på min tjänst, säger han.

Andra, som likt Erik Sandberg värnat dygnspassen, valde att sluta helt.

– Det blev ett kompetenstapp, precis som befarat. Människor som jobbat 10-15 år inom ambulansen försvann. Många har ersatts, men det tar tid att lära upp alla nya. Det har varit skört och risken är att vården blir sämre.

Fler ambulanser har fått ”ställas” den här sommaren än tidigare, enligt Erik Sandberg.

– Då blir det längre väntetider. Vi har många transporter till Uppsala och Stockholm. Om en bil åker i väg med en patient som behöver köras till Akademiska eller Karolinska, och det dessutom saknas en på grund av personalbrist, då märks det.

Trötta på tjatet

Inom personalgruppen är det tydligt det vilka som jobbade innan 1 oktober 2023 och vilka som tillkommit.

– De nya tycker att vi som är gamla i gamet tjatar för mycket om arbetstider. De är nöjda som det är nu och vet kanske inget annat. Och visst, det har tagit mycket energi, tid och kraft att testa och diskutera nya scheman. Samtidigt är detta den största förändringen vi har varit med om här.

Just nu är han föräldraledig, men fram till midsommar var Erik Sandbergs arbetsliv tudelat. Halvtiden på ambulansen kombineras med ”Huddingeveckor”, då han är timanställd på en kirurgavdelning.

– Om jag har jobbat mycket veckan i Strängnäs så tar jag färre pass på sjukhuset för att få ordentlig återhämtning. Jag kan styra det helt själv och om jag behöver vara ledig för att till exempel åka på en resa kan jag vara det.

Han säger att upplägget är både kul och utvecklande.

– Jag har blivit uppdaterad kring läkemedel, smärtlindring, teknik och vissa omvårdnadsfärdigheter som jag har nytta av i ambulansen. Ibland kommer vi till en patient med piccline eller andra infarter som jag nu är van vid från avdelningen. Tidigare har det funnits rotationstjänster mellan till exempel operation och ambulans. Utifrån min erfarenhet tror jag det kan vara en bra lösning för att säkra bemanningen på sikt. Nu provar man sådana delade tjänster mellan ambulansen och hjärtintensiven.