Klassikern: Grejen med blyförklädet

Säkerhetstänket växte fram i takt med ökad kunskap. Man upptäckte att röntgenstrålar stoppades av bly. De första förklädena som kom på 1920-talet var av blyklätt läder, tyg eller gummi. Den internationella strålskyddsorganisationen ICRP bildades 1928 och 1941 fick Sverige sin första strålskyddslag. Röntgensköterskor hade bättre villkor än andra sjuksköterskor med kortare arbetsveckor och mer semester på grund av riskerna.

Det korrekta namnet i dag är strålskyddsförkläde. Det väger 3–6 kilo beroende på modell och blyekvivalens. Moderna förkläden har blivit lättare och finns i många olika modeller. Man försöker minska belastningen på axlar och rygg genom att en del av förklädets vikt avlastas på höfterna. Det finns också tvådelade skydd, kjol och överdel.

Förkläden av blygummi blev med tiden spröda och det strålskyddandet skiktet kunde gå sönder. Efter blygummit kom blyvinyl som är mer motståndskraftigt. Numera kan även blyet ersättas av andra tunga ämnen som volfram och barium, men strålskyddet anges fortfarande i blyekvivalens.

Den effektiva stråldosen minskar med 80–90 procent tack vare strålskyddsförklädet. Det är viktigt att det sitter bra och varken är för stort eller för litet. Vid röntgenarbete i Sverige ska en dosimeter bäras under förklädet för att mäta stråldosen. Strålskyddsförkläden ska kontrolleras med hjälp av röntgengenomlysning en gång per år.

År 1895 upptäcker Wilhelm Röntgen de strålar som sedan ger honom det första Nobelpriset i medicin 1901. Bara något år efter upptäckten var röntgenstrålning vida använt inom vården, men man hade ingen aning om riskerna. Det uppstod allvarliga brännskador och de som arbetade med röntgen förlorade fingrar och händer och fick cancer.