Slutspurt i avtalsförhandlingarna: ”Vi ser samma utmaningar – nu gäller det att hitta gemensamma lösningar”

Nästa vecka löper Vårdförbundets kollektivavtal, HÖK24, med Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Sobona ut. Ambitionen är att ha ett nytt avtalsförslag klart så snart som möjligt efter månadsskiftet till april, säger förhandlingschefen Mathias Åström.

Hur har förhandlingarna mellan Vårdförbundet och SKR gått hittills?

– Nu är vi i slutfas enligt den tidtabell som säger att vi ska försöka ha ett nytt avtal färdigt i samband med att det gamla löper ut 31 mars. Ambitionen är att det dagarna därefter ska finnas ett framförhandlat alternativ att ta ställning till. Sedan är det svårt att veta hur alla pusselbitar faller på plats. I slutändan är det innehållet som avgör tidtabellen.

Vad händer efter 31 mars om det inte finns ett nytt avtal klart?

– Det första som händer är att parterna kommer överens om att, under de förhandlingar som pågår, förlänga det nuvarande avtalet. Det är det normala förfarandet så länge man är överens om att skälet till att vi inte är klara med det nya avtalet är att vi inte förhandlat klart. Kommer man sedan fram till att ”det här går inte” hamnar man i ett annat läge. Men där är vi inte nu.

Så går förhandlingarna till – lyssna i Vårdfokuspodden:

Vilka av fackets yrkanden har lett till mest diskussioner?

– Det vanliga i partsförhållandet är att vi, fackförbundet, är en progressiv kraft som vill se utveckling och få bättre förutsättningar att göra vårt jobb. Arbetsgivaren har blicken på plånboken – har vi råd att gå med på den där förbättringen? Huvuddiskussionen i år är löner, villkor och behovet av förutsägbarhet för att kunna jobba hela livet, på heltid, utan att gå i däck.

På vilka områden möter ni hårdast motstånd hittills?

– Grundpositionen mellan parterna är samma som för ett år sedan, då det till slut blev konflikt. Veckoarbetsmått och arbetstidsförkortning är svåra frågor att hitta fram till varandra i. Det var så då och det är så nu. Varken Vårdförbundet eller SKR har fått nya uppdrag eller mandat från sina medlemmar.

Vad är du nöjd med i förhandlingarna?

– Att vi har ett samtal där problembilden är likartad. Vår motpart ser också utmaningar i framförhållningen, som de benämner som planeringsförutsättningar, och svårigheten att fylla de tomma raderna i ett schema på grund av att man saknar personal. Det finns något väldigt bra i att vi definierar världen och utmaningarna i tillvaron ganska lika.

– Nu försöker vi hitta gemensamma receptbeskrivningar som adresserar problemen på ett bra sätt. Om vi hade haft helt olika världsbilder hade det varit svårare att komma överens.

Detta har ändrats sedan förra årets förhandlingar

Så var det väl förra året, vad är det som ändrats?

– Synen på utmaningen med kompetensförsörjningen. Att det är för mycket jobb på för få. Det skapar utmaningar i brist på framförhållning. När vi säger att det är orimligt att man inte kan bjuda in till sin egen 50-årsfest för att man inte vet om man själv kan gå, eller att det är orimligt att ha samma mängd beredskapstid som ordinarie arbetstid så är vi överens om att det inte är rimligt.

– Det vi inte är överens om är vad vi ska göra åt det här. Vårdförbundet har tydliga recept och hittar vi varandra i den riktning som vi föreslår, så menar vi genuint att det också blir bra för verksamheterna. Folk kommer må bättre och då gör de också ett bättre jobb.

Förra året lade arbetsgivarsidan fram det beryktade ”NATO-pappret”, som bland annat innehöll skrivningar om att medarbetare med kort varsel kunde tvingas delta på övningar runt om i landet, i ett sent skede. Har detta funnits med i år?

– Nej, det har det inte. Jag tror att det delvis handlar om att förbundsordförande Sineva Ribeiro varit tydlig med vår inställning till detta i olika sammanhang. Svensk hälso- och sjukvård är i sig självt en del av det som skapar ett stabilt och resilient samhälle i händelse av krig. Att diskutera under vilka omständigheter vi ska skicka dig dit eller dit eller dit är inte så aktuellt längre.

– Det som är aktuellt är att rusta en svensk hälso- och sjukvård som står rycken i händelse av krig. Ukraina har visat hur otroligt viktig den grundläggande samhälleliga infrastrukturen är för att ett land ska klara sig i en sådan situation. Samtalet här har ändrat inriktning – en robust utbyggnad av hälso- och sjukvården är viktigare än hur vi skickar folk inom NATO.

Det betyder industrimärket för vårdens löner

Hur påverkar det Vårdförbundets förhandlingar att industrins parter ännu inte kommit överens om det så kallade märket?

– Deras avtal löper ut samtidigt som vårt och alla runt bordet vill ha märkessättarnas avtal som referenspunkt. Innan de har gjort upp är det svårt för oss andra att bli klara eftersom hela arbetsmarknaden förhåller sig till industrimärket. Men det är inte ovanligt att man inom industrins förhandlingar har ett första bud som den ena tar och den andra inte gillar. Då justerar man det och kommer med ett andra eller till och med tredje förslag.

Kan Vårdförbundets medlemmar räkna med ett nytt avtal innan påsk?

– Vi kan aldrig lova något men ambitionen är att ha ett avtal på plats så snart som möjligt efter att industrin har gjort upp. När det är möjligt återstår att se och, som sagt, det är innehållet i avtalet som avgör när det blir klart.