Studenter ska få verktyg att bryta med fördomarna

Rasism i vården behandlas sällan i utbildningen. Det vill amerikanska och svenska vårdlärare ändra på i ett gemensamt projekt.

Trots att rasism är vanligt i vården innehåller utbildningarna till sjuksköterska få moment som tar upp fenomenet. Vid Hälsohögskolan i Jönköping har nu ett hundratal blivande specialistsjuksköterskor fått en unik möjlighet att diskutera och reflektera kring hur rasism kan gestalta sig i sjukvården.

– För många var det första gången de pratade om rasism över huvud taget. De ansåg att det är något man undviker, särskilt på en arbetsplats, säger Maria Björk, docent och barnsjuksköterska och en av flera lärare inom projektet ”Undoing racism in healthcare”.

Det är ett samarbete mellan Uppsala universitet, Jönköping University och University of North Carolina at Chapel Hill, UNC, där mastersstudenter inom psykiatrisk omvårdad deltagit i digitala seminarier tillsammans med svenska studenter inom utbildningarna till specialistsjuksköterska i barn och ungdom samt distriktssköterska. Forskning från Uppsala universitet om rasism inom vården har använts som underlag för undervisningsmodulen.

Överraskades av likheter mellan Sverige och USA

I början handlade diskussionerna mycket om vilket språkbruk man skulle använda för att över huvud taget kunna prata om rasism.

– I USA benämner man till exempel personer som ”black” och ”white”, men det känns inte bekvämt med färger på det sättet här, säger Maria Björk.

Theresa Raphael-Grimm som är psykiatrisjuksköterska, psykoterapeut och professor vid UNC, har forskat om bemötande inom sjukvården under nästan tre decennier. Hon överraskades av hur liknande erfarenheter studenterna i USA och Sverige hade.

– Vi har en 300 år lång historia av slaveri, medan er rasism började med migration i mer modern tid. Hos oss har de här problemen diskuterats under lång tid men ändå vet ingen vad vi ska göra åt det. Och fortfarande är det så kontroversiellt att prata om, säger hon.

”Det räcker inte att vara en bra person”

Under kursen fick studenterna syn på situationer där det riskerade att förekomma diskriminering trots att de inte tänkt på det. Ett exempel från en neonatalavdelning handlade om att tillgången på vård var beroende av att familjen ägde en bil och kunde svenska.

– Avsikten var inte att det skulle bli en skillnad, men effekten blev sådan. Det var en sofistikerad analys, som gav insikt om att det inte räcker att vara en bra person och ge ett bra bemötande, utan att rutiner kan få konsekvenser som inte varit avsedda, säger Hannah Bradby, professor i sociologi vid Uppsala universitet.

Efter kursen har studenter velat initiera en diskussion om rasism och etnisk diskriminering i sina respektive verksamheter. Förhoppningen är att de fått verktyg för det.

– Det viktigaste för många har nog varit en ökad medvetenhet om hur och när rasism kan uppstå i vården. Flera har också sagt att de nu känner sig mer trygga med att säga ifrån om en kollega eller patient utsätts, och att till exempel förklara för en patient att den inte kan välja vårdgivare utifrån etnicitet, utan att alla är lika kompetenta oavsett bakgrund, säger Theresa Raphael-Grimm från UNC.