Linus Törneberg, sjuksköterska: Ett högt pris för Nato-medlemskapet?
Är det vården som ska betala ett högt pris för att vi nu är medlemmar i Nato? Vill SKR/Sobona försämra förutsättningarna för ett hållbart och hälsosamt arbetsliv inom vården? Hur ska vi då orka vårda när det väl gäller? Hur ska vi då orka vårda i fredstid? Det skriver sjuksköterskan Linus Törneberg i en debattartikel, apropå de senaste turerna i avtalsförhandlingarna.
Redan den 15 januari skrev jag i Vårdfokus och uppmanade Ulf Kristersson och regeringen att “Om vi ska rusta för krig måste vi först rusta för fred”. Då var vi inte medlemmar i Nato och vi hade fortfarande ett kollektivavtal med SKR/Sobona. Mycket har hänt sedan dess men inte vad gäller förutsättningarna för medarbetarna i vården.
Det senaste är att SKR/Sobona lagt förslag i förhandlingarna om försämringar för kliniskt verksamma sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor. SKR/Sobona anser att arbetsgivaren ska få göra ohälsosamma avsteg kopplat till viloregler och arbetstider med hänvisning till att vi nu är medlemmar i Nato.
Är det vården som ska betala ett högt pris för att vi nu är medlemmar i Nato? Vill SKR/Sobona försämra förutsättningarna för ett hållbart och hälsosamt arbetsliv inom vården? Hur ska vi då orka vårda när det väl gäller? Hur ska vi då orka vårda i fredstid?
Det finns kollegor som inte orkar arbeta heltid och hellre får lägre lön än att betala med sin hälsa. Det är arbetsgivaren som ska stå för den kostnaden och inte den enskilda medarbetaren.
Regionerna har fortfarande sparkrav och ansträngd ekonomi. Det finns verksamheter som har anställningsstopp där kollegor som slutar inte kan ersättas av nya. För några år sedan kom vittnesmål från Region Stockholm på Instagramkontot @sthlmsjukvardsupprop där arbetssituationen och patientsäkerhetsrisker lyftes. Nyligen började liknande vittnesmål komma från Västra Götalandsregionen på kontot @varden.vittnar.vgr. SKR/Sobona, arbetsgivare och ansvariga politiker borde läsa vittnesmålen på dessa konton och reflektera över det ansvar de har för situationen.
Det finns kollegor som inte orkar arbeta heltid och hellre får lägre lön än att betala med sin hälsa. Det är arbetsgivaren som ska stå för den kostnaden och inte den enskilda medarbetaren.
Hur ska vi locka nya till sjukvården om inte SKR/Sobona och arbetsgivarna är beredda att satsa på vår hälsa och förutsättningar för ett hållbart arbetsliv? Tror vi unga personer som funderar över sina karriärval lockas av sjukvården när de läser om de förutsättningar som vi ges?
Nu är vi medlemmar i Nato och Sverige behöver rusta för krigstid och det gäller även vården. Just nu pågår arbetet för att rusta i fredstid och inte ens där tas ansvar. Som enskild sjuksköterska i svensk vård vill jag ha bra förutsättningar för att kunna arbeta länge inom vården. Det är det bästa jobbet men till vilket pris?
Jag avslutade min förra debattartikel med:
Ulf Kristersson, Acko Ankarberg Johansson och övriga i regeringen – det är dags att satsa på sjukvården och se till att vi har en god sjukvård i fredstid så vi räcker till i krig. Det gör vi inte idag.
Den här får nog avslutas:
Ulf Kristersson, Acko Ankarberg Johansson och övriga i regeringen – se till att uppdatera era kunskaper i att stoppa katastrofala blödningar för om det blir krig är det inte säkert att vi finns där. Det blir upp till er att bege er ut och stoppa fingrarna i sår för att få personer att överleva.
// Linus Törneberg, legitimerad sjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud